Könsuppdelning i det jämställda Sverige

Ännu tydlig könsuppdelning i det jämställda Sverige

Forskning visar att kvinnor som grupp fortfarande måste anpassa sig till strukturer som vägrar att ge vika - en anpassning som resulterar i bland annat ohälsa.
– Trots att Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen ser vi fortfarande i arbetslivet en tydlig könsuppdelning och förändringar sker långsamt, säger t f generaldirektör Cenita Rodehed på Arbetslivsinstitutet.

Forskningsprojektet Kön och arbete har gått i mål och resulterat i antologin På gränsen till genombrott. Projektet har genomförts i tre kommuner i Östergötlands län. Syftet var att bedriva handlingsinriktad forskning för att stödja utveckling och förändring mot ökad jämlikhet och bättre arbetsvillkor i företag och organisationer.

– Resultaten visar att det är viktigt att Arbetslivsinstitutet fortsätter att engagera sig i genusfrågor. Nästa år, 2006, satsar institutet på ett Genusår, precis som vi i år avverkar Designåret. Därtill kommer ett vi att ha speciellt fokus på genus inom arbetsmarknad och arbetsrätt. Över huvud taget är vi angelägna om att integrera genusfrågorna i all vår verksamhet, säger Cenita Rodehed.

Handlingsinriktad forskning innebär att forskarna tillsammans med anställda ute på arbetsplatser tar reda på vilka behov de har av utveckling och hur förutsättningarna för detta ser ut. Forskningen kan på så vis utgöra en stödjande resurs i det utvecklings- och förändringsarbete som företag och anställda valt att bedriva.

– Vi möter ofta åsikten att jämställdhet inte är något problem i detta land och allra minst på den arbetsplats som vi för tillfället studerar. Samtidigt vet vi att könsskillnaderna i makt- och inflytandedimensionen är tydliga och att kvinnors och mäns arbetsuppgifter och löner är olika. Inte minst skillnaderna mellan kvinnors och mäns hierarkiska positioner gör att Sverige i ett europeiskt perspektiv uppvisar en hög segregationsnivå, säger Hanna Westberg, en av forskarna bakom Kön och arbete.

Pressmeddelande från Arbetslivsinstitutet 2005-09-26