Pappa, poet i permobil

Jag blir väldigt ofta betraktat som ett vårdobjekt som andra ska ta hand om. De kräver min tacksamhet och tar min värdighet ifrån mig. Är du en sån så kan du sluta läsa NU.


Jag är en 47-årig man i rullstol. Ensamstående med en dotter som snart börjar skolan. Både hon och jag har varsin personlig assistent. Jobbet är inte ett vårdyrke utan ett servicejobb. Du som min personliga assistent ska vara mina förlängda armar och ben. Du kommunicerar med mig vad jag behöver för assistans. Du ska också fungera som min röst d.v.s förtydliga mina ord när jag talar med okänt folk. Därför kräver jag att du har god självförtroende och att du förstår din roll som personlig assistent. Naturligtvis får du inskolning med en van assistent, men det är i kommunikationen mellan mig som du lär dig förstå vad jag behöver för sorts assistent.


Mera specifikt kringarbetets uppgifter får du veta när du träffar mig för en intervju. Ett plus är om du är över 25 år med båda fötterna på jorden. Ett större plus är om du skriver själv något skönlitterärt verk och är kunnig på svenska språket. Jag skriver själv lyrik och prosa.


Ingen heltidstjänst.

Jobbet är mest under kvällar och helger.


Hur Atlas Assistans behandlar dina personuppgifter kan du läsa om här: http://atlasassistans.se/PUL